Förra veckan hintade jag om att vi är på gång att förbereda för en ny fas i livet, frihet 3.0.

Så vad handlar det om egentligen?

För cirka 2,5 år sen flyttade vi in i min mans verksamhetslokaler. Ja, nu menar jag inte att vi bosatte oss bland skärbord, bläster och blyspröjs, utan i den del av fastigheten som ursprungligen varit en missionskyrka. Ett hus byggt 1867, med mycket av originaldetaljerna kvar.

Jag var i mitt esse! Här fick jag fritt spelrum och stora möjligheter att skapa den bostad vi ville ha, dessutom utan att behöva betala för det ur egen ficka.

Flytten gjorde det möjligt att frigöra både tid, energi och pengar.

Arbetsresorna har reducerats till 22 steg till kontoret på andra sidan väggen, vi har minskat våra resekostnader och ökat våra intäkter, då vi hyr ut vår tidigare bostad.

Allt blev som vi tänkt oss. Men ändå är det något som skaver i mig.

Först trodde jag det berodde på att vi flyttade in bland färgburkar, slipmaskiner och ett halvfärdigt kök. Men när allt var klart fanns ändå känslan kvar till viss del. Bostaden är verkligen fantastisk och den är precis som jag vill ha den. Men ändå… Något skaver.

Så vad är då fel?

Det har tagit de här åren att komma fram till vad det är som skaver. Att tillåta mig att känna inåt och vara ärlig med vad jag hittar. Att låta det ta tid. Men nu känns det som jag hittat den skavande stenen i skon.

Jag saknar närheten till skogen och närheten till stan.

Ja… så enkelt var det. Idag får jag cykla en halvtimme för att ta mig till stan och även ta cykeln för att komma till skogen. Detta trots att vi bor utanför stan.

Det var alltså läget som var fel.

Och läget är förstås svårt att göra något åt. Jag har alltså insett att jag inte vill bo kvar här forever. Närheten till stan och naturen är så viktiga för mig att jag inte kan kompromissa. Livet är för kort för det!

Det här var ganska jobbigt att inse.

Jag som hade sett fram emot att äntligen få renovera vår drömbostad, bo billigare och spara både tid och energi. Och så blev det också. Allt det där uppnådde vi, men det blev ändå inte rätt för mig. Det blev inte som jag hoppats och då får man göra något åt det. Ibland blir det fel.

Som du kanske förstår blev inte min man överlycklig när jag berättade hur jag kände. Han som trivs superbra och tycker livet har blivit mycket enklare och bättre.

Så hur gör man i ett sånt läge?

Ja, efter att värsta besvikelsen lagt sig satte vi oss ner och skrev ner våra prioriteringar kring ett boende. Vad tycker vi är viktigt, vad kan vi inte prioritera bort.

Det här gjorde vi helt förutsättningslöst utan någon ny bostad i åtanke.

Vi kom fram till följande prioriteringar på vår bostad
  • max 15 minuters cykelavstånd till city
  • max 10 minuters promenad till skog eller park
  • max 15 minuters cykelväg till makens glassstudio
  • uteplats
  • inga grannar vägg i vägg
  • plats för makens hifi-anläggning
  • plats för odling
  • närhet till havet
  • närmare till kontinenten
  • billigare boende än vi har nu

Hur skulle vi få ihop det här? Tankarna och idéerna började snurra, mest hos mig. Här gällde det att tänka framåt, att se hur vi kunde få ihop våra andra drömmar med boendet.

En av mina drömmar är att bo utomlands under de mörkaste månaderna och jobba därifrån, så det vill jag också ska få plats i budgeten. Maken vill gärna jobba kvar i sin verksamhet så länge det går, så för honom är det viktigt att ha kvar företaget så länge han tycker det är roligt.

Många funderingar och samtal senare har jag nu kläckt en idé. En idé som faktiskt uppfyller alla våra önskemål på en bostad och även inkluderar våra andra drömmar. Från och med nu kommer jag att dela med mig av vår resa kring detta, vår frihetsresa 3.0. Redan nästa vecka kommer mer matnyttigt! Vi hörs då!