Att skapa ett liv med mycket frihet är inte en obruten sträcka av självklara beslut om vad man vill och inte vill, det ska gudarna veta. Det senaste åren har varit en berg-och-dal-bana för mig, i alla fall när det gäller att skapa frihet som företagare. 

Friheten att jobba var och när jag vill har jag redan, men jag längtade efter mer. Jag har länge vetat att frihet för mig är jobba mindre, för att frigöra tid till annat som ger mig energi. Jag har också vetat att jag vill fortsätta jobba inom hållbarhetsområdet och jag har känt mig säker på att jag vill gå online med min kunskap. So far, so good. Det som har varit svårt att ta reda på är vad jag ska specialisera mig på, vad som skulle bli min framtida affärsidé. 

Inte så att det saknats idéer. Tvärtom faktiskt. Jag har ägnat dagar, veckor och år åt att vända och vrida på för- och nackdelar med alla de idéer som kommit till mig. En del projekt har fått mycket bra respons, men ändå har det inte känts rätt. Det har varit något som skavt i mig och jag har avslutat projekten. Ofta utan att veta varför. 

På det privata planet har jag sällan känt så här, så efter ännu mer grubblerier kom jag fram till att det handlar om min identitet. Yrkesidentiteten har för mig alltid varit intimt förknippad med mitt värde som människa. Att jag har ett värde först när jag jobbar och gör nytta för andra. Att mitt människovärde inte är detsamma om jag bara är den jag är, med mina fel och brister, drömmar och känslor. Och min föreställning om att riktiga företagare driver egna framgångsrika affärsidéer, gjorde att förväntningarna på mig själv till slut blev enormt stora, pressande och förgörande. 

Det har därför blivit många sömnlösa nätter de senaste åren och ju längre tiden har gått, desto mer har mitt tålamod prövats och min självkänsla naggats. 

Ett av mina tidigare projekt - en kuddkollektion av resttyger.

Tiden mellan projekten har varit jobbigast. Då har jag liksom varit i limbo, en hemsk situation när jag blev väldigt självkritisk och totalt saknade tålamod. I takt med att skavet har blivit starkare och starkare har också min frustration och mitt motstånd ökat. Jag har varit hård mot mig själv, väldigt hård. Tills jag fick en mycket viktig insikt – att mina idéer kom från förnuftet och inte magkänslan. 

Jag insåg att mina affärsidéer baserades på förnuft, inte känsla. Jag har hela tiden tittat utåt, på vad marknaden vill ha, vad som är kommersiellt gångbart. Jag hade glömt mig själv, vad jag själv tycker om att göra, vad jag vill ska finnas i mitt yrkesliv. Jag valde bort mina egna drivkrafter och det som får mig att dansa och le. 

Jag har varit så fast i det konventionella sättet att tänka, samtidigt som mitt undermedvetna hela tiden haft koll på vad jag vill och behöver. Men jag har inte tillåtit det, utan tryckt undan de tokiga idéerna som ibland poppat upp. Jag har avfärdat dom som oseriösa, icke gångbara eller nåt som jag inte har kompetens för. Jag har varit hård mot den del av mig själv som vet svaren. Jag har lyssnat mer på hjärnans förnuftiga argument istället för magens känslor och intuition. Men magkänslan har varit stark och pockat på min uppmärksamhet, gång på gång. Den har inte gett upp och det är jag tacksam för. 

Jag hade helt tappat min inre kompass. När jag till slut vågade inse detta, fanns det bara en väg. Att kapitulera för min inre längtan, mina känslor och behov. 

Att låta magkänslan ta plats, breda ut sig och andas. Och vad hände? Jo, jag började andas jag med. Jag började sova bättre, le oftare, vara mer i nuet. Framför allt kände jag mig stark och motiverad att bygga mitt nya företag på mitt sätt. Utifrån lust och passion, istället för borde och måste. 

Idag väljer jag att känna tillit och acceptans till processen och den inställningen har varit avgörande för min vändning. Jag har valt att inte värdera mina tankar och känslor utan bara se dom för just vad de är… tankar och känslor. Naturligtvis är det inte alltid lätt, men det som hjälper mig är mitt beslut. Beslutet att gå min väg och skapa det jag vill när det kommer till mitt företag istället för att välja det jag tror andra vill ha. Att välja det som får mig att le och må bra istället för det som är får mig att känna motstånd. 

När jag nu skriver det här känns det enkelt och självklart. Att det jag skriver kommer inifrån och att jag är på rätt väg. Det är så jag vill ha det. Jag har ingen aning om vad som händer om ett halvår eller ens några veckor, men det är OK. Allt är som det ska och jag litar på att det fortsätter så.

Nu är jag nyfiken på om du känner igen dig i det här. Har du varit i ett liknande läge, där du kände motstånd mot att göra något? Hur löste du det i så fall? Eller känner du igen dig i känslan av att lyssna mer på förnuftet än magkänslan när du fattar beslut? Hur yttrar det sig i så fall? Eller är du kanske den som alltid följer ditt hjärta? Vad är i så fall din hemlighet för att våga känna inåt? 

Det skulle betyda mycket om du ville dela med dig av dina erfarenheter och tankar. Allt gott till dig!